tisdag 28 februari 2017

Stopp i maskineriet.

Ibland går det bättre, ibland sämre. Jag brukar kunna tvinga mig upp utan något större motstånd, men i morse behövdes kraft. En timme senare än tänkt kom jag igång. Uppvärmningen på cykel var seg, kroppen vart tung, och det visslade när jag andades. Jag gjorde vad jag skulle i de första två maskinerna, men sedan hände något. Det blev riktigt kul, höjde vikterna lite, ökade antal repetitioner, men gjorde allt mycket långsamt. Kroppen svarade precis så som den skulle, och jag hade tid och ork att känna vilket gensvar allt gav.
För mig är det svårt att få något gjort bara för att, det måste finnas någon mening, känsla eller tanke som får mig att vilja prestera vare sig det är träning eller i det övriga livet.
Jag tror att det jag tar med mig efter idag är, om det inte för tillfället inte går, eller om jag inte får ut något av att gå hårt och intensivt, så ska jag backa av ta allt långsamt och köra ett pass där jag verkligen känner efter (oavsett hur fantastiskt ont det gör).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar