torsdag 30 mars 2017

Att göra, bara göra

Mycket hög ålder och för mycket fett, så började min vecka efter att ha utsatt mig för att ställa mig på en Body Composition Analyzer våg. Jag fick också veta att jag gått ner 4 kilo på en månad vilket är bra för mig. Efter två veckors kamp med motivation, var det kanske detta som var nödvändigt.

Jag måste först inse att jag inte tränat ett smack under flera år innan jag satt igång i februari, och att jag inte har någon mätning att jämföra med sedan tidigare. Jag ska göra en ny mätning om en månad.

Hur balanserar man hur man känner sig och hard facts. Träning, förändring av kost och ett sunt leverne ska generera glädje, en känsla av förverkligande och att man är på  väg mot något bättre. När det inte gör det så kör man på ändå, men det roliga är borta.

Jag tror dock inte att man bara ska jaga det som för stunden är roligt, utan på fastslagna beslut om vad man vill med sig själv (funkar inte alltid, men något att sträva efter).
Jag har tur då jag i själva träningsmomenten trivs som fisken och känner stor tillfredställelse att gå igenom mina träningspass, men på vägen dit och efteråt behövs det en styrka som jag inte själv besitter.

Och Gud ger mig kraft då jag låter honom. Han ger mig kraft att finna motivation att ta mig till gymmet 3-4 gånger i veckan, men jag missar att be honom att följa mig på vägen hem.

Jag ber om räddning för enskilda göromål, men inte om den kraft som följer oss hela tiden både i sömnen och när vi är vakna. Det är där räddningen finns. Om Gud gör mig hel jämt så blir alla små delar hela. Varför är detta så svårt att förstå?
Det nya livet börjar där, då Gud är förutsättningen för allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar