tisdag 4 april 2017

Att ta sig upp igen och igen och ...

Just nu befinner jag mig i en motig period, minst sagt. Mycket tar emot och träningen likaså. Men egentligen handlar det om lathet och brist på tillit. Jag har bara upplevt ett träningspass som waste of time, alla andra pass har givit mig stor tillfredsställelse. Så problemet ligger inte i själva träningen, utan i min egen förmåga att våga lita på att passet blir fantastiskt (som det alltid blir) och att ta mig i kragen. Till gymmet kommer jag, men inte med språng som tidigare.

Idag har jag tränat med ledvärk, bytte knäböj/skivstång till benpress, kunde inte hålla i mig i maskinernas handtag som jag brukar, men repetitionerna ökar, vikterna ökar, så någonstans orkar jag allt mer. Idag var det ben/mage, imorgon, blir det överkropp/mage och det ser jag lite fram mot.

Jag tror att allt gott kommer med ett visst motstånd, det kräver uppoffring. Men hur tungt det blir sitter i ens eget huvud. Jag kan inte skylla på träningen i sig för att jag är lat, inte heller kan jag skylla på Gud för att han vill i mig skapa ett nytt liv.
Allt det goda finns serverat för mig, det är jag som måste anstränga mig för att nå dit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar