måndag 22 maj 2017

Jag springer bara när jag är rädd.


Nu händer det! Jag är livrädd. Väl vid spåret sätter jag igång, det går så tungt och jag varvar löpning med gång. Mitt problem är inte att ta i, utan mitt problem är andningen. När jag springer får jag inte luft. Det positiva idag var att jag kände stor skillnad mellan varv ett och varv tre. Jag orkade springa mer på sista varvet. Målet nu är att springa hela varv och få bukt på andningen.
I morgon ska jag köra ett morgonpass där jag ligger på ungefär samma tid som idag med ett extra varv (det blir fyra varv). På kvällen är det dags igen, då ska jag öka hastigheten men ligga kvar på fyra varv. Jag siktar på mer löpning per pass. Det ska gå.


Jag har till fredag på mig. På lördag morgon åker jag min fru Helene och vän Sven till Blekinge där jag och Sven ska delta i Blekinge River Trail på söndag. Ett lopp på en mil, mestadels stig. Jag vet att Sven är väl förberedd, och det ska bli kul att se att det går bra för honom. För min del tar jag det som det kommer. Eftersom min kropp har en lite trist historik, kommer jag bara vara inställd på att ta mig i mål, och jag vill ha sprungit mer än gått. Jag tänker inte heller skada mig.

Jag får lyssna, vara lyhörd och låta mig ledas av Jesus.

Jag glömde att nämna dagens sträcka och tid. Det blev 4.1 km på 38 minuter, så jag behöver tillit till Herren och ett gammalt hedligt grisjobb.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar